Mitt kejsarsnitt..

Nu tänkte jag berätta lite om käjsarsnittet.

Den 27/3 föddes vår underbara lilla sessa på karolinska i Solna.
Jag hade hört om blandande historier angående snitt och nu har jag fått min egen uppfattning.

Det började med att vi kom till BB på avdelning C23 kl 07.00.
Där fick vi dela på ett litet rum med ett annat par.
I det lilla rummet så fick jag lite kläder som skulle på och en säng att vila i.
Så go personal måste jag bara tillägga!!
Men dom trodde att dom kunde sätta in en karteter på mig när jag var vaken!!
Icke sa nicke sa jag..
så dom gjorde ett undantag och gjorde det innan operationen under bedövningen ;)
Nu var klockan 07.30 och det var dags att förflytta sig från det lilla rummet.
Nu skulle vi ligga i en stor sal med andra som väntade på olika operationer.
Klockan var nu 08.00 och det var dags för att rullas in på operationssalen och få den där ryggsprutan!

Den där ryggsprutan har oroat mig en del..
De flesta har sagt att den gör ap ont osv..
Men jag frågade hon som skulle lägga bedövningen innan när vi träffades först gången om ”hur det kändes” och jag berättade att hon skulle överdriva för jag är så otroligt spruträdd.
Då sa hon: Det känns som att ta blodprov.

Nu rullades jag in i salen och det var det dags för den berömda sprutan!!!
De va super många i rummet ca 10 st. Och fler skulle det bli.
Minst 10 till för att kolla när Ronja kom.
(vanligtvis är det ca 10 st med på ett vanligt snitt)
Upp e den nya sängen, så får jag sätta mig på kanten och huka mig lite.
Då ber hon mig ta ett djupt andetag och puta med ryggen!!
Hon sa också ju mer jag gör det som hon sa destu fortare gå det,
och hon slipper göra om.
Och jag gjorde precis som hon sa och det stack till lite, och brände.
Men det gick så otroligt fort så man han knappt reflektera över den.
Oj nu började jag att tappa känsel!
Det gick super fort jag hade inte ens hunnit lägga mig ner..
När jag väl låg ner så började dom att tvätta av min mage.
Jag kände att dom drog något då men inte vad.
Men en liten stund senare var känseln borta upp till brösten.
Och operationen kunde börja.
Det kändes som att dom drog i magen från olika håll!
Kände absolut ingen över huvudtaget bara att ”dom var där”
Kunde absolut inte tyda att dom skar i mig.
De var jag så rädd för innan att jag skulle ”känna” själva snittet men bara att smärtan inte fanns där.
Men så var det ju inte som tur va ;)
08.33 var klockan nu och då kom vår lilla Ronja som vägde 2815g och var 47 cm lång.
Vanligtvis får man väl sitt barn på bröstet i de här lagen men min lilla sessa åkte ju in på operation.
Jag fick se henne som hastigast bakom ett skynke. Men Jesper fick följa med henne en bit och ta kort på henne och klippa navelsträngen;)
Och mig sydde som ihop.
Sen va det uppvaket osv..


Drogad tjej!!


Väl på BB på avdelning C23 igen blev jag och Jesper väl omhändertagna.
Vi fick ett eget rum, det bästa dom hade faktiskt, för dom andra hade inte fönster och dom fick dela toalett i gången. Men vi hade egen toalett och fönster ;)

Återhämtning efter snittet!

Den är nog bra men jag trodde att de skulle göra betydligt mindre ont.
Idag har det gått 5 veckor och två dagar och jag har fortfarande lite svårt med vissa rörelser.
Och har fortfarande ont. Magen känns som att den har somnat i hela nedre delen..
Så jag vet inte hur lång tid det här ska ta..
Aldrig mer snitt säger jag bara om jag får välja såklart..
Nu var det ju för hennes skull jag gjorde det.
Jag är med i en mamma grupp på facebook och där frågade jag hur lång tid det tog för dom som gjort snitt att återhämta sig HELT efter snittet.
Och dom flesta sa 6 månader!!!!!
Får hoppas med allt att det här går fortare..

Någon av er som gjort snitt som återhämtat er fortare?

Puss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0